En klassisk startdag för "jag ska förändra mitt liv"-projekt är nyårsdagen. Måndagar, likaså. Jag är nog inget undantag i den frågan. För 17 dagar sedan blev jag medlem på en internetsajt där man kan skriva in vad man äter och snabbt få svar på kaloriinnehåll och näringsvärde. Jag har gjort denna resa (minst) två gånger tidigare, och jag vet att det inte är någon konst att gå ner i vikt, men att konststycket ligger i att behålla sin nya, lägre vikt.
Jag är alltså inte ensam om att vara i nystartsfasen. Det känns ju bra! :-)
Nu väcker jag upp min blogg (igen) och liksom fågeln på bilden här ovanför så börjar jag med några små strån, väver dessa samman och skapar på så vis en stabil konstruktion. Varje litet grässtrå håller inte för särskilt mycket påfrestning, men tillsammans uppnår de en hållfasthet som imponerar. Detsamma gäller livet: det består också av många tunna grässtrån som tillsammans vävs samman!
För några dagar sedan postade en vän en bild på sin smoothie på fejsboken. Till bilden hade hen skrivit att en riktigt god smothie var man värd efter ett träningspass. Jag reagerade annorlunda än de flesta andra som kommenterat inlägget; jag skrev något i stil med... "Belöna sig med mat? Det gör man väl bara med hundar?" Som tur var tog hen kommentaren på rätt sätt och tog inte illa upp. (PHU!!!) Men hur ofta är det inte så att vi använder mat som belöning? Vi ska "unna" oss goda ostar, en chokladbit, en kaka eller en riktigt god middag med någon man tycker om. Maten blir den där belöningen som hägrar bortom de aktiviteter vi genomför, exempelvis träning. Men mellanmålet efter ett träningspass är inte belöning! Det melliset är till för att ge kroppen byggstenar att bygga muskler eller till återhämtning! Om meningen med mellanmålet blir att tillfredsställa hjärnan (belöningssystemet) så kommer hjärnan aldrig lära sig att betrakta träningen i sig och de känslor som kommer efter ett bra träningspass (nöjd, stolt, glad) som belöning.
Här kanske en och annan protesterar: "Men man måste ju leva också?" Jo, absolut! Men fundera på om du lever för att äta eller äter för att leva! Jag är plågsamt medveten om att jag i vissa perioder när livet rasar samman kring mig verkligen lever för att äta. Det resulterar ALLTID i viktuppgång!
Efter träning: ät/drick ditt mellis med gott samvete, men ordna med en annan belöning! Att njuta av en spännande bok, att gå på konstutställning, boka en massage, älska med din partner... Listan kan göras lång! Träna på att ge dig tillåtelse att njuta av dessa aktiviteter utan förbehåll och med närvarande medvetande.
/A-L
